.

I förra inlägget skrev jag om våra regler och att jag tycker det är bra med regler. Men när det just kommer till mig. Och när det är så att det är jag som är så dr ugefär tio minuter sen och tycker dom kan släppa in mig, jag är ju trots allt ganska bra på att smyga. Men nej, regler är regler och till för att följas, inte sant?
Jag och Ante skulle som vanligt halv åtta imorse åka till skolan/jobbet. När vi kommer ner till parkeringen öppnas inte bilen. Ante trycker på knappen igen, inget händer. NEEEJ (typ bara så som han kan utrycka ett nej) skriver ante och säger att batteriet är urladdat. För att ge er lite information så är det så att bilen kan ibland (nästan alltid) leva sitt eget liv. Och när man låser bilen så blinkar den till (normalt!). Men sen fortsätter vänster blinkers att fortsätta lysa (inte lika normalt). VIlket medföljer att man måste låsa upp och låsa igen, då kan den slockna om man har tur.
Jag vet inte riktigt varför, men Ante glömde nog kolla detta igår kväll när han kom hem. Så... bilen har lyst hela natten och batteriet var urladdat. Vad gör vi nu? Okej vi var i tid, men inte tillräckligt för att gå till skolan/jobbet. För övrigt skulle jag aldrig få för mig att gå, på tok för långt. Jag skulle ioförsig kunna ta nästa buss. Men då kunde jag ju inte hjälpa Ante, right?
Så han instruerade mig i hur jag skulle vrida ratten, koppla och gasa m.m.... sen började vi putta ut bilen från parkeringen och Ante puttade  bilen samtidigt som jag gjorde allt han sagt åt mig. Vi provade en gång, gick inte. Nu bytte vi plats, jag puttade Ante satt framför ratten. Inget hände, då, ja då kom Markus (heter han va?) och hjälpte iss. VI puttade tillbaka bilen lite för att ännu en gång kunna springa igång bilen. Men nej inget hände. Markus körde fram sin bil för att föra över lite strömm till oss.  Men då kom han på att han inte hade några startkablar. typiskt!
Men vi puttade in bilen snätt över några parkeringsplatser i hopp om att inte få parkeringsböter (dom är sjukt snabba på det här, dessutom stod vi över tre förhyrda platser). Jag satt kvar i bilen medans killarna åkta snabbt ner till statoil och köpte startkablar. Väl tillbaka fixade sig allt. Dom kopplade, jag kollade på och försökte lära mig i fall att det skulle hända mig nån gång när jag har bilen.
Klockan fem över åtta var bilen igång och vi var på väg. Ante försökte få tag i sitt jobb (eftersom han börjat nytt jobbi veckan, inte så bra att komma sent) och jag insåg att jag inte skulle komma i tid. Vilket medföljer att jag får sitta utanför lektionssalen och vänta medans dom andra hade tråkigt innanför.
När Ante släppte av mig bad han om ursäkt för att jag kom sent till skolan, men sa att det var trevligt att umgås med mig i en stund, haha.
Som tur var, så var det en annan tjej som försovit sig så jag satt inte ensam i en timme och väntade.
Så det var min början på den här dagen, inte så bra kanske. Men måste ändå säga att den fortsatt bättre. Och nu är Ellen, the Agemo på väg hit och vi ska mysa. Jag har lust att gå och köpa lite godis, det är ju trots allt fredag.

Ikväll är det något möte med någon pastor från... hm om det var Afrika eller något. haha, han ska tydligen vara rolig och inspirerande i alla fall.

Hej så länge!
/Erica