It's like the wind, you can't see it but you feel it
Att öppna en ny bok, känslan och doften av den oöppnade boken. Att första gången öppna upp boken och höra det praslande ljudet man bara hör en gång, sen är det borta. Det är något speciellt med nya böcker. Speciellt när den är i svart läder och har en fin skimrande guldkant. Det är något speciellt med nya böcker, speciellt när det är en bibel.
Det står så mycket fina ord. Hur kan en liten bok rymma så mycket vishet och uppmuntran, tillrättavisning och liv.
Kanske låter det som en tråkig bok som skrevs för må nga många år sedan. Det var i alla fall ad jag tyckte en gång i tiden. Men så är det inte, så uppmuntrad man kan bli av bara några ord en grå och trist dag när man inte alls är på humör. Eller orden oroa dig inte för morgondagen, var dag har nog av sin egen börda. Ja en fin bok är vad det är, jag gillar den!
//Erica
Det står så mycket fina ord. Hur kan en liten bok rymma så mycket vishet och uppmuntran, tillrättavisning och liv.
Kanske låter det som en tråkig bok som skrevs för må nga många år sedan. Det var i alla fall ad jag tyckte en gång i tiden. Men så är det inte, så uppmuntrad man kan bli av bara några ord en grå och trist dag när man inte alls är på humör. Eller orden oroa dig inte för morgondagen, var dag har nog av sin egen börda. Ja en fin bok är vad det är, jag gillar den!
"Herren är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont,
ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i Herrens hus evinnerligen."
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont,
ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i Herrens hus evinnerligen."
//Erica
Kommentarer
Trackback